Bakgrunden

Till våra olika bältesfärger finns i den japanska motsvarigheten till vårt gamla västerländska system med gesäll, lärling och mästare inom olika yrke. Som gesäll och lärlingar kan vi då betrakta de som har kyugrader, dvs vitt (gesäll), gult, orange, grönt, blått och brunt bälte (lärlingar). Därefter följer dangraderna, vilket då är att jämställa med mästare. Svart bälte bär man från 1:a till 5:e dan, från 6:e dan till och med 8:e dan kan man också bära ett rött/vitt bälte. Som 9:e och 10:e dan bär man ett rött bälte.

Utan att fördjupa sig, kan man konstatera att systemet idag kan betraktas utifrån flera olika perspektiv. Renodlad teknisk färdighet, tävlingsresultat, teoretisk kunskap eller som belöning för ett förtjänstfullt arbete till idrottens fromma. Samtliga dessa perspektiv används som kriterier vid graderingar. I början handlar det dock alltid om de kunskaper som förvärvas på judomattan.

Varje land har sina egna graderingsnormer. I Sverige har kraven växlat under årens lopp, nya tekniker och färdigheter har lagts till för kyugraderna. De renodlade tävlingsalternativen har tagits bort. Det är då värt att nämna att den traditionella japanska graderingsmetoden till svart bälte innebar att man ställde upp 10 personer som önskade svart bälte och besegrade du ett givet antal av dessa var din examen klar.